Vår stuga har brunnit ner. Som Jimmi har jobbat i flera år. All tid vi har spenderat ifrån varandra för att Jimmi skulle ” bygga” på huset. Vi har kämpat för att få dit saker och lagt många slantar på det där huset. Vi är ledsna,uppgivna och undrar när oturen ska vända för oss. Just nu känns det som att inget kan få oss att känna att vi fått plåster på såren. A grät och undra vart vi skulle sova:( men hon va glad att lekstugan va kvar:) lite liten för oss att sova i kanske:) Utan resväskor och annan packning åkte vi hem på kvällen. Kändes så konstigt! Spökligt på nå vis.. Kan berätta mycket men det tar vi en annan gång.
Sedan kommer andra tankar.. Tänk om vi hade sovit.. Om jag hade vart själv med barnen. Har aldrig sett en sådan brand förut. Nu vet man att risken är stor att man inte hinner ut beroende på husets byggnad. I vårt fall hade vi aldrig kommit ut om vi inte tagit barnen och hoppat. Nu målar jag fan på väggen men man tänker ju ändå på det.
Usch!!
Tur att vi är starka tillsammans. Vi ska ha idyllen igen. Vart när och hur får vi se. Boka upp mig på jobb nu i stället. Ingen ide att luffsa omkring hemma och deppa.. Här ska jobbas och tjäna dollars så vi kan unna oss lite lyx i vardagen i stället.
Ha en bra dag och ta inget förgivet.
Andas in och njut!
Kram
Gottmoz's Blogg 